Vi kanske aldrig blir föräldrar.
Vi kanske aldrig blir föräldrar. Vi har en chans kvar, så möjligheten finns ännu, men det känns skönt att redan nu tala om hur vår situation är.
Som en del av er vet förstördes med största sannolikhet våra möjligheter att bli föräldrar i samband med benmärgstransplantationen som räddade mitt liv. Intensiva cellgifter och strålning förstör helt enkelt förutsättningarna för att man ska kunna bli gravid.
Därför gjorde vi i all hast första delen av en IVF-behandling tidigt på försommaren 2006 någon månad före transplantationen. 7 befruktade enbryon låg fram till i våras nedfrysta på Sahlgrenska.
Sent i februari månad i år påbörjade vi ett första försök att bli gravida som resulterade i en återföring den 2 maj. 14 dagar senare var det många tårar då det visade sig ha misslyckats. Jag var inte gravid. Knyttet hade inte stannat kvar hos oss.
Nu har vi ett försök kvar, och det kommer vi att genomföra antingen i höst eller till våren. Vi trodde att vi skulle ha möjlighet till fler försök men vid förra upptiningen överlevde först det femte enbryot och de två som återstår är frysta i ett och samma rör. Det innebär att nästa gång måste båda dessa tinas samtidigt och de måste klara upptiningen så att vi har möjlighet att genomföra ett försök till.
Så vad att säga? Inte så mycket ännu. Vi vill vara optimister ända in i kaklet. I maj nästa år upphör vår dispens från Socialstyrelsen. Innan dess planerar vi ha gjort nästa försök. Lyckas inte det, då vet ni, och jag hoppas då att slippa frågor. Ingen ger oss hopp om att det kan fungera på naturlig väg. Det är alltså inget vi räknar med.
Som en del av er vet förstördes med största sannolikhet våra möjligheter att bli föräldrar i samband med benmärgstransplantationen som räddade mitt liv. Intensiva cellgifter och strålning förstör helt enkelt förutsättningarna för att man ska kunna bli gravid.
Därför gjorde vi i all hast första delen av en IVF-behandling tidigt på försommaren 2006 någon månad före transplantationen. 7 befruktade enbryon låg fram till i våras nedfrysta på Sahlgrenska.
Sent i februari månad i år påbörjade vi ett första försök att bli gravida som resulterade i en återföring den 2 maj. 14 dagar senare var det många tårar då det visade sig ha misslyckats. Jag var inte gravid. Knyttet hade inte stannat kvar hos oss.
Nu har vi ett försök kvar, och det kommer vi att genomföra antingen i höst eller till våren. Vi trodde att vi skulle ha möjlighet till fler försök men vid förra upptiningen överlevde först det femte enbryot och de två som återstår är frysta i ett och samma rör. Det innebär att nästa gång måste båda dessa tinas samtidigt och de måste klara upptiningen så att vi har möjlighet att genomföra ett försök till.
Så vad att säga? Inte så mycket ännu. Vi vill vara optimister ända in i kaklet. I maj nästa år upphör vår dispens från Socialstyrelsen. Innan dess planerar vi ha gjort nästa försök. Lyckas inte det, då vet ni, och jag hoppas då att slippa frågor. Ingen ger oss hopp om att det kan fungera på naturlig väg. Det är alltså inget vi räknar med.
