Jag gavs 70 procents chans att överleva!

www.cancerfonden.se står att läsa att den första svenska benmärgstransplantationen genomfördes 1975. Jag undrar hur sveriges först transplanterade patient mår idag? Lever han/hon? Är det någon som vet?

Det känns ibland fortfarande overkligt att jag har klarat av och gått igenom allt vad sjukdomstiden innebar. Men jag har överlevt! Mina värden är fina idag, och jag går bara på kontroller var tredje månad. Alla dessa engagerade och kunniga läkare har verkligen blivit mina vänner! 

För mig var en benmärgstransplantation till slut min enda chans. Eftersom min syster och jag inte inte var tillräckligt lika i våra HLA-mönster, valde man att inledningsvis försöka med en ATG-behandling.  Men som så ofta vid en svårare aplastisk anemi, uteblev tillfrisknandet. Vid den här tiden hade jag inga vita neutrofila blodkroppar, och jag drabbades istället av en aspergillusinfektion i lungorna, och tvingades kämpa i skyddsisolering i nästan fyra månader - en tid som satt djupa spår. Mina leder vattenfylldes, och kroppen kunde inte ta upp tillräckligt med näring, eller syresätta sig tillräckligt. Jag fick timvis flera olika antibiotika per dygn, och satt nästan ständigt fast i alla dessa förbannade slangar. Mina muskler försvagades, och jag kunde nästan inte gå. Jag klarade knappt av att lyfta en 33 cl läskedrycksflaska. Det var tufft! Men det var full fart framåt som gällde! Full fokus på livet efter sjukdomen! Full fokus!

-Och jag hade tur! Läkarna lyckades till slut lyckats häva aspergillusinfektionens förlopp, och efter 3 sjukhusfria månader stod benmärgstransplantationen -  min enda möjlighet - framför mig. Jag gavs då 70 procents chans att överleva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0