mars 2006 - juni 2006
Sakta, sakta återhämtade jag mig fysiskt under de kommande månaderna. Varje dag försökte jag att ta mig utanför dörren för att gå en kort, kort promenad. Jag behövde den friska luften, och jag visste att jag tvunget behövde öva upp styrkan i kroppen så mycket som jag bara klarade av inför en ev. stundande benmärgstransplantation. Men jag kunde inte lita på min kropp och mina muskler; kunde kanske inte ta mig upp om jag föll. Prestationsångest! Det handlade ju faktiskt om liv och död! Ju starkare jag blev, desto större blev min chans att överleva! Men ärligt talat så minns jag inte så mycket ifrån den här tiden. Jag var hemma och isolerad. Men jag var HEMMA! Och jag träffade en del nära och kära, när de var helt friska och vi kunde vara utomhus.
Efter att jag lämnat mitt isolerrum på sjukhuset börjar man omgående att söka efter en passande donator. Jag behöver en benmärgstransplantation för att överleva. Det är min enda chans! Man söker systematiskt igenom de register som finns runt om i världen, och jag har tur! Någonstans i Tyskland finns hon: Kvinnan som kan och är villig att ge mig en chans till ett fortsatt liv!
Nu börjar förberedelserna! Och det är med mycket blandade känslor!. Jag vet att jag, som situationen är nu, inte har så lång tid kvar att leva. Man kan aldrig veta hur länge kroppen går med på och svarar på blodtransfusionerna som nu håller mig vid liv. Man vet också att det bara är en tidsfråga innan jag drabbas av nästa livshotande infektion. För det är oftast så som en patient med aplastisk anemi går bort; kroppen klarar inte av infektionerna. Och jag hade ju redan överlevt en av de svårare komplikationerna - aspergillus! Samtidigt så är en benmärgstransplantation riskfylld! Man kan inte garantera att jag överlever! Och då dör jag ju tidigare än vad jag kanske skulle göra om jag väljer att inte transplanteras!
Men valet är egentligen självklart. Jag vill överleva! En transplantation är min enda chans!
Under några intensiva veckor i maj genomgår vi en IVF. Jag kommer att ges cellgifter samt strålas, och kommer därav med all sannolikhet att bli steril Så därför hormontabletter, sprutor i magen och påföljande äggplockning med befruktning och nedfrysning! (Ha, ha, vad jag har retat maken över hans lilla tur i lilla rummet med liten mugg och liten soffa!!!)
Sedan följer noggranna kontroller - hjärta, lungor, urinblåsa, tänder, underliv osv. - dagarna innan transplantationen. Och sedan är det dags. Jag kommer aldrig att glömma de oerhört starka och motstridiga känslor som jag för en kort, kort stund inte kan förhindra mig från att tänka, när vi närmar oss avd. 4, hematologen, Sahlgrenska på förmiddagen den 4 juli 2006. -Det här kan faktiskt vara sista gången i ditt liv som du är utomhus! Så naket ödesmättat! Jag minns att jag tittar upp mot de höga björkarna som avtecknar sig mot den klarblå himlen utanför sjukhusets tegelklädda fasad, och slår undan tanken lika fort som den kom! Full fart framåt! Full fart framåt!
Kommentarer
Postat av: pelle
jag är kär i dig
Trackback
