Svår Aplastisk Anemi

Idag har jag varit på kontroll på Sahlgrenska; en för tidig 4 -års kontroll.

Allt ser fortsatt bara bra ut. Jag har hittills varit nere på Sahlgrenska en gång i halvåret för kontroll, men nu kommer jag bara att kallas en gång per år. Mitt liv är mitt igen:-) Nu är det också bestämt att jag inte skall behöva tappas på blod något mer. Mitt ferritinvärde pendlar mellan 1200 och 1500 och det anser de vara ok och tillräckligt, och det är skönt att slippa åka för tappningar.

Däremot är det nu planerat att jag skall operera ut min venport. Ve och fasa! Jag är inte direkt noga med att ha den kvar, men vill verkligen inte vara med om ingreppet: gröna mössor, gröna dukar och kläder, starka lampor, nålar i armarna och bedövning:-( Allt det där är eg. småpotatis i jämförelse med vad jag tidigare varit med om, men med en enormt stor skillnad. Då var jag tvungen för att överleva. Visst tyckte jag illa om det också då, men det var inget att fundera på. Det var bara att vara stark och köra; inte ödsla kraft på att vara mjäkig. Men nu! Usch, jag vill verkligen inte. Jag vill ha lugnade. Hela jag skriker: rör inte min kropp! Den är min, låt bli.... Haha. Ja, ja, jag tror jag förtränger den lilla operationen ett tag till.